Onsdag och hjärtat sjunger
Vi vet fortfarande inte hur nästa vecka blir för storebror, om skolan forsätter med växelvis fjärrundervisning eller om allt går tillbaka till det normal? Han uttrycker att han saknar kompisarna, gemenskapen i skolan. Jag förstår honom men samtidigt vet
vi så lite om detta virus, vad gör viruset mer vår hjärna om ett- eller fler år? Lillebror saknade ihjäl sig efter mor- och farföräldrarna så idag fick han hälsa på mormor utomhus samt farmor och farfar här hemma. Ovissheten och att inte kunna
trösta med fraser som: "det är snart över" eller "om en månad återgår vi/allt till det normala". Känns sorgligt, har inte riktigt känt så tidigare men jag antar att tiden nu satt sina spår även hos oss. Vi längtar efter lagsport,
huset fullt av barnens vänner och middagar med hela stora familjen!!
Över 100 m ljusslinga hänger i vår trädgård- fritt i luften mellan huset och alla fruktträd- likt ett cirkustält!
Vår alldeles egna, och jättegamla, ek
Mellan oss och havet, väster om ön, står dessa vackra toppar, från övervåningen ser vi över/ förbi dem
Söder om huset, alltså dit vi ser nu i detta foto, ser vi ängar som sträcker sig ner mot havet- att bo på en Ö är bland det mest magiska jag upplevt!
Önskar dig en fin kväll!